ADFA på IRF Summit 2023

Vad är IRF Summits?

​

IRF-toppmötena tar upp den växande frågan om begränsningar av religionsfriheten som påverkar 80% av världens befolkning. Den tre dagars långa konferensen i Washington DC samlar förespråkare och resurser för att öka medvetenheten och stödet för religionsfrihet. Toppmötet innehåller personliga vittnesmål av överlevare från religiös förföljelse och står värd för diskussioner om olika IRF-ämnen. Målet är att få rörelsen för religionsfrihet att växa, få politiskt stöd och inspirera individer, regeringar och samhällen att ta ställning för religionsfrihet.

​

ADFA är stolta över att återigen vara bland världens ledande experter på religiös och etnisk förföljelse, tillsammans med uppskattade profiler som Samantha Power (administratör för USAID), David Beasley (verkställande direktör för FN:s Världslivsmedelsprogram), Fiona Bruce MP (premiärministerns särskilda sändebud för religions- eller trosfrihet), Nazila Ghanea (FN:s särskilda rapportör rö4 religions- och trosfrihet), Penn Badgley (skådespelare och aktivist) och Rashad Hussain (rådgivare till presidenten om religionsfrihetsvillkor och politik) med flera.

​

Detta årets IRF-toppmöte är särskilt viktigt för ADFA, eftersom vi har en stark tro på den grundläggande rätten till religionsfrihet och är fast beslutna att stödja dem som lider av religiös förföljelse. Genom att sammanföra en grupp förespråkare som kännetecknas av mångfald och olika perspektiv fungerar IRF-toppmötet som en kraftfull plattform för att öka medvetenheten och skapa positiv förändring. Vi är hedrade över att vara en del av denna viktiga rörelse när Nuri Kino höll sitt tal, transkriberat nedan

​

Nuri Kinos tal på IRF 2023

​

"Jag vill börja med att tacka IRF:s styrelse och styrkommitté för att ha satt ihop denna enorma och mycket viktiga konferens ännu en gång. 

 

Jag har varit undersökande journalist i två decennier. "Gräv där du står" är en svensk fras som används inom undersökande journalistik. Att vara assyrier/syrian/kaldé, kristen från Mellanöstern, som numera är bosatt i Sverige och har armenska kusiner som också är bosatta i Sverige, frågar jag mig själv, ”Varför tog våra föräldrar oss hela vägen till Skandinavien?” Och varför fortsätter så många som oss att flytta dit?

 

År 1999 åkte jag till Jordanien för att utge mig för att vara flykting och försöka bli smugglad till Sverige. Jag ville veta varför så många irakiska kristna, yazidier och mandéer flydde landet och satte sina liv i händerna på smugglare som var inblandade i organsmuggling. Vad jag lärde mig var att de var ättlingar till ett folkmord och flera massaker, de fruktade att de skulle bli förföljda igen och bestämde sig för att fly och riskera sina liv i människohandeln.

 

Sedan dess har jag genomfört hundratals utredningar, varav många har kopplats till frasen "gräv där du står".  

 

Några av oss i A Demand For Action är journalister. Vi arbetar i enlighet med journalistiska standarder. Vi förstår vikten av flera oberoende källor, liksom hur man ifrågasätter information och genomför korrekt faktainsamling.

 

De flesta av er i detta rum är bekanta med Daesh eller ISIS, al-Qaida och andra terroristorganisationer. Ni är också medvetna om att de fördrev kristna, yazidier, mandéer, icke-muslimer, moderata muslimer, sunnimuslimer som vägrade anpassa sitt sätt att leva, och stora grupper av shiamuslimer från delar av Syrien och Irak. Vad ni kanske inte vet är att den första offentliga halshuggningen av en kristen i syfte att skrämma alla kristna ut ur Irak inträffade hösten 2004.

​

Många av er känner förmodligen inte till att det fanns 1,3 miljoner kristna i Irak före Saddam Husseins fall. Nu finns färre än 200 000 människor kvar, och många av dem är internflyktingar, i det som varit deras förfäders land i tusentals år.

 

Den senaste ADFA-rapporten handlar om de som flydde, de bortglömda kristna i Irak och Syrien, flyktingar som har varit i limbo i mer än åtta år, sedan folkmordet 2014. Utan någon att vända sig till för hjälp. Övergivna.

 

I Libanon intervjuade vi 136 flyktingfamiljer. Vilka är de? Var flydde de ifrån? Varför? Vad är deras nuvarande situation? Varför återvänder de inte? Har de ansökt om visum till ett tredje land? Vilka dokument har de som kan bevisa deras berättelser?

 

Sedan vår rapport publicerades har sju av familjerna beviljats visum till Kanada och Australien. Vi efterfrågar dock lösningar för dem alla. De är de bortglömda offren för brott mot mänskligheten, konstaterade FN-rapporten som publicerades i början av december förra året.
 

Vi fortsätter att skriva nya rapporter, eftersom de fortsätter att leva i limbo, dessa flyktingars lidande är ett bevis på det internationella samfundets misslyckande med att stödja och förbättra situationen för offren för folkmord.

 

Fakta BÖR inte ignoreras. Fakta KAN inte ignoreras.  

 

Jag vill också ta tillfället i akt att betona det pågående förtrycket och grymheterna mot 120 000 armenier i Artsakh/Karabach. Håll dig stark!"

​