Lång tid i limbo: Vi kräver konkreta åtgärder för de kristna överlevarna från folkmordet som är fångatagna i Libanon
Den finansiella härdsmältan i Libanon har orsakat stora svårigheter för befolkningen. Åttio procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Tillgången till sjukvård är en stor utmaning. Sedan 2013 har St. Ephrem Healthcare Center behandlat mer än 50 000 patienter. Ledningen och personalen anser att alla har rätt till en viss nivå av hälso- och sjukvård.
A Demand for Action (ADFA), en internationell svenskt baserad biståndsorganisation, uppmanar UNHCR och regeringarna i de länder som tar emot flyktingar att vidta brådskande åtgärder för att omplacera över 100 kristna flyktingfamiljer som sitter fast i Libanon utan några medborgerliga rättigheter och som lever i extrem fattigdom och under svåra omständigheter.
Sedan hösten 2004 har de flytt från sina hem i Irak och Syrien, från etnisk-religiös rensning som IS och andra terroristorganisationer begår mot dem, från krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och till och med folkmord, vilket erkänts av Europaparlamentet och liknande organ. De nådde Libanon efter långa och farliga resor, bara för att hamna i ett land där de inte har några rättigheter, ingen tillgång till arbete, utbildning eller lämplig hälso- och sjukvård.
De har alla ansökt om vidarebosättning i ett tredje land där de kan leva ett anständigt liv och skapa en bättre framtid för sig själva och sina barn. Ansökningsprocessen är dock oacceptabelt lång, och vissa har väntat så länge som tio år på att deras ansökan ska behandlas. Andra har fått avslag med en liten eller ingen förklaring, men de ger inte upp, utan fortsätter att ansöka till andra länder. De tvingas leva i vad som bara kan beskrivas som en limbo, där de offrar sin egen och sina barns framtid i jakten på säkerhet.
​
Nedan redovisas en del av den statistik som ADFA har sammanställt. Uppgifterna ger en översikt över antalet intervjuade, statusen på deras ansökningar, hur länge de har väntat på behandling, bland annat.
1. Totalt antal intervjuade: 136
2. Genomsnittligt antal ansökningar om visum eller flyktingstatus per familj: 1,8 ansökningar per familj bestående av 1 till 7 medlemmar. I genomsnitt 2,25 medlemmar per familj.
3. Högsta antal ansökningar: 7
4. Genomsnittlig andel avslag per familj: 109,6 %.
5. Procentandel av de intervjuade som för närvarande väntar på en eller flera ansökningar. 72,06%
6. Procentandel av de intervjuade som godkänts 0,74 %. I själva verket har endast en familj godkänts.
7. Procentandel av de intervjuade som har gett upp 32,35%.
Den 2 augusti 2022 intervjuade och registrerade ADFA 136 flyktingfamiljer från Irak och Syrien. De är alla assyrier/kaldéer/syrianer och armenier som IS-terroristerna velat utrota. ADFA intervjuade dem för att höra de mänskliga berättelserna bakom dessa siffror, och fick höra hjärtskärande historier om änkor som förlorat sina män till IS grymheter, och om barn och familjer som lider av brist på mat och annan hjälp för sina dagliga behov. Den ekonomiska härdsmältan i Libanon förvärrar deras lidande ytterligare. Amar Sabri, medlem i ADFA:s styrelse, reste från Sverige till Libanon för att hjälpa ADFA:s volontärer att dela ut mat och andra akuta förnödenheter. ADFA:s volontärer delar ut mat till över 1 000 familjer och gör detta minst två gånger om året.
ADFA skulle ha möjlighet att intervjua fler än de 136 familjerna, men ville börja med ett mindre urval.
Alla som svarade på enkäten berättade för ADFA att det inte är ett alternativ för dem att återvända till sina hemländer. Både Syrien och Irak utgör fortfarande enorma utmaningar för minoriteter och ursprungsbefolkningar, trots IS "besegran". Till exempel beordrades kristna som bor i ett område för internflyktingar i Bagdad, Virgin Mary Compound, att lämna området i slutet av denna månad och riskerar nu att bli hemlösa under de hårda vinterförhållandena. Alla familjer i Bagdad flydde från IS till nordöstra Irak 2014 och har inte kunnat återvända till sina hem.
Sådana händelser gör det tydligt att de flyktingar som är fast i Libanon inte har något incitament att återvända till sina länder.
​
ADFA har åtagit sig att vara en röst för dessa människor utan röst. ADFA arbetar flitigt för att hjälpa de förföljda familjerna att överleva sina hårda liv under övergångsperioden, men behovet är enormt och ADFA, som endast består av volontärer och som är helt beroende av privata donationer, kan inte möta efterfrågan.
Förutom arbetet med flyktingar från Syrien och Irak svarar ADFA på humanitära kriser i andra länder när behov uppstår. ADFA skickade 100 ton vinterkläder till flyktingar som flydde från Artsakh i efterdyningarna av kriget 2020. Mellan den 2 mars och den 5 juni 2022 drev ADFA ett flyktingcenter i Polen och omplacerade över 3 200 ukrainare till Sverige och hjälpte 1 800 att flytta till Spanien. ADFA distribuerade också 500 ton mat och medicinsk utrustning till krigshärjade områden i Ukraina.
ADFA ber nu om en mer permanent lösning på de enorma problem som de assyriska/kaldéiska/syrianska flyktingarna i Libanon dagligen ställs inför. ADFA uppmanar USA:s utrikesdepartement och andra regeringar samt UNHCR att uppmärksamma skyddsbehoven hos denna utsatta grupp människor och omedelbart vidta åtgärder för att:
​
1. Underlätta deras vidarebosättning till länder där de kan få en möjlighet att återuppbygga sina liv.
2. Att bistå respekterade biståndsorganisationer som är verksamma i Libanon med medel för att tillhandahålla mat och andra överlevnadsbehov för dessa människor medan de väntar på att beviljas visum och uppehållstillstånd i andra länder.
​
3. Att underlätta överföringen av pengar till Libanon för humanitära ändamål.
​
ADFA framförde sin vädjan om hjälp vid en presskonferens vid IRF:s toppmöte i Washington DC den 30 juni 2022. ADFA upprepar nu sin vädjan genom att vädja till det internationella samfundet på ett bredare sätt.
​
För ytterligare information om ADFA och dess arbete med flyktingar är du välkommen att skicka e-post till: info@ademandforaction.com och besöka vår webbplats: www.ademandforaction.com. Där hittar du flera medieartiklar och fyra dokumentärfilmer som vi har samproducerat.
Nuri Kinos insiktsfulla och relevanta tal vid IRF:s toppmöte i Washington DC den 30 juni 2022.
”Under sommaren 2014 eskalerade den etnoreligiösa rensningen av assyrier/kaldéer/syrianer och andra kristna i Syrien och Irak till ett fullskaligt folkmord.
Redan ett decennium tidigare, hösten 2004, ägde den första halshuggningen av en kristen rum framför terroristernas kamera, en ung man, Reemon Shamoun tvingades titta rakt in i linsen medan han med panikslagna ögon visste att han skulle dödas. Kniven var inte tillräckligt vass, så förövarna var tvungna att slita hans huvud medan de skar det. Sedan tömde de hans huvud och kropp på blod.
Under de kommande åren förstördes hundratals kyrkor, många av dem under mässan, och gudstjänstbesökarna sprängdes i bitar. Tusentals kristna kidnappades. Vissa familjer hade möjlighet att betala enorma lösensummor för att få tillbaka sina nära och kära. Andra betalade också, men fick tillbaka sina familjemedlemmar döda.
​
Under ett decennium bad vi världens ledare att lyssna på vår vädjan, på ropen från civilisationens vagga, assyrierna, babylonierna och armenierna, men ingenting gjordes för att stoppa utrensningen från deras hemland som pågått i tusentals år.
​
Under tiden växte ett monster fram, terroristgrupper gick samman och byggde IS, Islamiska staten i Irak och Syrien - Daesh. En mordisk och pedofilisk islamisk sekt. Sommaren 2014 ställde IS ett ultimatum till de kristna: "Konvertera till islam, betala skatt, fly eller dö".
​
Vår organisation, A Demand for Action, startade en kampanj på sociala medier - för att uppmärksamma världen på folkmordet.
​
För ett par månader sedan, den 9 juni 2022, 8 år senare, samlades kristna överlevare från ISIS folkmord som varit fångade i limbo i Libanon i många år, utanför FN-kontoret i Beirut och bad om hjälp att vidarebosättas till ett tredje land. Och idag, om ett par timmar, kommer de att vädja igen, för hjälp utanför FN-kontoret i Beirut, som de tror är deras enda räddare. När vi frågade tjänstemännen på UNHCR vad de tyckte om protesterna var svaret att hela världen är sårad.
​
A Demand For Action genomförde en undersökning och frågade de människor som samlades om deras situation. Deras svar var överväldigande samstämmiga. De känner sig bortglömda av hela världen.
​
Även om vi vet att alla irakier och syrier, och särskilt yazidier, har drabbats av krigen i sina länder, fokuserar vår rapport på kristna (assyrier/kaldéer/syrianer och armenier).
​
1,3 miljoner kristna levde i Irak före Saddams fall. Idag finns inte ens 200 000 kvar. Var finns de andra? Under vilka förhållanden lever dessa kristna flyktingar i Libanon, Turkiet och Jordanien?
​
Och innan kriget bröt ut i Syrien fanns det 1,5 miljoner kristna. 600 000 har flytt landet. Var har de tagit vägen?